Mineralull

Historik om mineralull och eventuella cancerrisker

År 1987 så klassar IARC (Internationellt Cancerforskningsorgan) mineralull som ”möjligen cancerframkallande” efter rapporter i årtionden om att mineralull i stora koncentrationer irriterar hud, ögon och luftvägar. Arbetarskyddsstyrelsen är orolig för kopplingar mellan sjukliga förändringar i lungor och lungsäckar och arbete med mineralull. Även luftrörskatarr är vanligt bland isolerare. De vill också att sprutning av mineralull i lösullsform bör förbjudas.

Året efter så kommer YMC (Yrkesmedicinska kliniken i Linköping) med en rapport om att mineralullen kan förändra DNA på samma sätt som asbest.

År 1991 i både Danmark och Norge anser facket att mineralull orsakar cancer och är lika farligt som asbest. I Sverige säger Byggnads att man ska betrakta mineralull som farligt så länge ofarligheten inte har bevisats.

Samtidigt så kom det ett lagförslag om att Kalifornien ville förbjuda glasull i lösullsform. Ökade antalet dödsfall i olika lungtumörer hos de som arbetade med glasull låg bakom förslaget.

YMK i Lund skriver en artikel om hälsoeffekter från mineralull med fokus på eventuella njurskador.

År 1993 så enas de europeiska byggfacken om ett gemensamt förhållningssätt till mineralull, då det misstänks att mineralull ger cancer. Senare på hösten kommer en statlig utredning i Tyskland fram till att det finns ett samband mellan cancer och mineralullsisolering.

Året efter så kan man i DN läsa att den tyska klassificeringen av mineralull som cancerframkallande har skapat ramaskri från de stora mineralullsproducenterna som har stämt det tyska ministeriet inför domstol för att undanröja beslutet. I ”Energi och Miljö” kan man läsa om samma sak och att enorma ekonomiska värden står på spel, vilket innebär att industrin troligen får rätt och tvingar statsmakterna att ändra på lagstiftningen.

År 1995 så klassas mineralull i USA som cancerogen. Detta efter en rapport från fyra forskare som hade gått igenom över 30 stora studier för att se om det fanns något sammanhang mellan exponering av mineralullsfibrer och cancersjukdomar.

År 1996 så vill byggnadsfacket i Danmark att man ska förbjuda mineralull. Detta efter en rapport med några av världens ledande experter inom området som fastslår att mineralull både är farligt för byggnadsarbetare och de som bor i husen. Byggare löper större risk för cancer och de boende får lättare allergier. Man har fått bort asbest och farliga lösningsmedel, nu är det den farliga mineralullen kvar, säger de.

År 1999 kom ett slutgiltigt beslut i frågan från EU om att mineralull ska:

- klassificeras som cancerogen, kategori 3, riskfras R 40 och irriterande, symbol Xi, R38.

Men, undantag kan göras om man tillför anmärkningen Q.
Det innebär att man gör försök på djur (möss), och att det ger ett ”negativt resultat”.
(Försök på möss gav ”positiva resultat”, men togs senare bort för att undvika onödiga djurförsök).

Eller om tillverkarna ”lovar” att ändra fiberns kemiska sammansättning så att den uppfyller kraven på att vara nedbrytbar/biolöslig.

Mineralullsfibern som förs in i det mänskliga systemet ska kunna ”brytas ner” i godtagbar takt, och kan då därmed klassificeras som ”icke-klassificerad” cancerframkallande.

Vilka är det då som kontrollerar att mineralullstillverkarna följer det de har ”lovat”, jo, EUCEB. EUCEB (European Certification Board for Mineralwool) som skapades år 2000 för att:

”Öka förtroendet hos myndigheter, kunder och konsumenter för mineralulls säkerhet genom att ge information om deras icke-klassificering enligt den europeiska förordningen”.

Det är en ideel förening för mineralullsproducenterna. Ett frivilligt initiativ från mineralullsindustrin. EUCEB har ”oberoende experter som kontrollerar att reglerna tillämpas och att avvikelser hanteras”.

Enligt WHO så var mineralull tidigare klassificerat i grupp 2B = möjligen cancerframkallande. Men år 2001 så omklassificerade IARC glasullsfibrer från grupp 2B till grupp 3.

Det togs efter en undersökning (bekostad av mineralullsproducenterna) om att man inte kunde visa något samband mellan exponering för mineralullsfibrer och lungcancer (vilket fanns), NÄR man justerade med faktorer som rökning, sociala förhållanden och yrkesmässiga förhållanden.

Så nu är mineralull klassificerad som biolöslig och icke-cancerogen om man har med anmärkningen Q

Enligt tidningen ”byggnadsarbetaren” så har de nordiska byggfacken efter beslutet fortsatt krävt att mineralullsfibrer ska alla klassas som ”möjligen cancerframkallande”, då de hävdar att undantaget var en eftergift till mineralullsindustrin. Man skrev att orsaken var den intensiva påverkan som mineralullsindustrin bedrivit för att rädda mineralullsprodukternas anseende.

Senare kan man läsa i samma tidning om att fackföreningarna i Europa har framfört våldsam kritik mot EU:s regler om mineralull, eftersom de ger möjligheter till undantag från klassificering, då det nu endast krävs en kort och billig undersökning för att frita en fiber.

Det danska fackförbundet lät en utomstående expert metodgranska studien.

Enligt experten hade IARC-studien så omfattande metodfel att den inte gick att lita på. Trots kritiken bestämde sig IARC att klassa om mineralullen då man ansåg att bevisen för att mineralull kan orsaka cancer var otillräckliga.

”I Sverige har debatten om asbest och mineralull i stort sett tystnat, men ute i Europa går den vidare. Det gäller i synnerhet i Danmark och i Tyskland”, fortsätter man.

Miljöpåverkan

Mineralull förbrukar extremt mycket energi vid framställningen eftersom sten smälts under mycket hög temperatur. Sveriges energiförbrukning för framställning av mineralull uppgår till hisnande siffror. Enligt vissa beräkningar skulle en svensk kärnkraftsreaktor kunna stängas om man lade ner den svenska produktionen av mineralull. (Ekobyggportalen)

Klimatpåverkan av stenull är 6 ggr större jämfört med cellulosa. (Bo Klok, Lunds T.H)

Vid framställning av mineralull går det åt större mängder energi än vid framställning av cellulosafiber. På grund av att mineralull kräver mer energi vid framställningen leder det även till större mängder utsläpp från energianvändningen. För en hållbar utveckling bör ett isoleringsmaterial väljas som är ekologisk hållbart, socialt hållbart och ekonomiskt hållbart. Cellulosafiber bidrar mer till en hållbar utveckling än isoleringsmaterialet mineralull. (Pettersson, Karlstads Universitet)

Isocyanater

YMK i Lund upptäckte för ganska länge sedan att om man tillför värme med kombinationen av formaldehyd-fenol-urea så bildas Isocyanater . Mer specifikt metylisocyanat och ICA. ”Det fanns inga skäl att tro att isocyanater skulle finnas i mineralull”, säger YMK.

(Metylisocyanat var det som dödade tusentals människor i Bhopal-katastrofen i Indien).

Även om inga isocyanater ingår i produkten från början så kan de bildas vid uppvärmning av mineralull. Den temperatur som behövs är ca 150 grader (LO).

Vi har testat en rad olika mineralullsprodukter, berättar forskaren Gunnar Skarping, som berättar att i samtliga fall som de värms upp till 200 grader så avger de metylisocyanat.

Glasull innehåller 82 (mg/g) isocyanater av typen ICA och MIC. Mest av alla testade material. (Hertzberg, SP)

Viktig fråga är om isocyanater kan avges till luft vid fuktskada och mögelangrepp? Svar på det här har vi ännu inte funnit. (LFS, Ljungby Fuktkontroll)

Brand

Isover skriver själva om brand och kraven i BBR:

”När det gäller konstruktionens brandmotstånd hjälper det inte att titta på ytskiktsegenskaperna eller temperaturtåligheten för enstaka produkter. Här handlar det istället om hur hela kombinationen av material fungerar tillsammans i de olika konstruktionerna; väggar, golv, tak osv.

Förståelsen för hur material samverkar i en konstruktion är ytterst viktigt när det gäller att förhindra brandspridning. Konstruktionen måste testas i sin helhet och den blir inte brandsäker enbart för att ett material som tål höga temperaturer placeras i en godtycklig konstruktion.”

Vi har ingen metod för att testa ihållande glödförbränning. (Isover glasull, Paroc, Knauf).

Glasullen smälter vid en standardiserad brand efter 7 minuter. (Rockwool)


(Läs gärna vår bilaga om Brandsäkerhet)

Hälsorisker

Avgivning av farliga ämnen kan ej redovisas då det ej finns någon fastställd metod att testa detta. Inga tester görs för att testa emissioner. (Isover, Rockwool, Paroc, Knauf)

Produkten innehåller mer än 1.000 u/m3 TVOC (Isover Insulsafe lösull)

Innehåller 10% formaldehyd-fenol-urea vilka är utfasningsämnen, prioriterade riskminskningsämnen och hälsofarliga ämnen (cancerframkallande). TVOC 4, TVOC 26 (Isover).

Innehåller TVOC , VOC samt 3,9% Formaldehyd, 1,6% Urea, 1,2% Fenol (Rockwool)

Innehåller TVOC 4, TVOC 26 och 4,95% Formaldehyd-Fenol-Urea. (Paroc)

Innehåller utfasningsämnen, prioriterade riskminskningsämnen, hormonstörande ämnen, miljöfarliga ämnen, hälsofarliga ämnen (Lett-Takelement, Rockwool).

FUKT OCH MÖGEL

Byggnader av mineralull bör vara luft- och diffusionstäta för att fukt inte ska komma in i konstruktionen. Eftersom materialet saknar fuktbuffrande förmåga kan fukt kondensera, rinna ner och skada träkonstruktioner. Mineralullens fibrer är obehagliga och fibrerna kan lossna och via inandningen hamna i lungorna. Fibrer bör därför inte komma in i inomhusluften. Fuktig mineralull kan lukta illa på grund av ureainnehållet och emissioner av formaldehyd kan förekomma. Vid brand avges farliga gaser.(Byggnadskultur)

Fenol och Formaldehyd kan i samband med fukt övergå i gasform. Denna gas kan passera även genom en diffusionstät plastfolie och komma in i inomhusmiljön.

”Oorganiska isoleringsmaterial” kan mycket väl bli mikrobiellt skadade i samband med en uppfuktning. (Polygon).

Bakterier och mögel växer i mineralull som det är minsta fuktig, säger Pegasus Lab. Forskarrönen är helt riktiga. Under vissa betingelser, bland annat fukt, växer bakterier i mineralull, säger Rockwool.

Formaldehyd kan vara illa att få in i huset. Även frisk isolering kan ställa till det genom att små fragment sprids till boendemiljön varvid det kan klia och irritera i huden samtidigt som vissa personer kan reagera via symptom i andningsvägarna. (LFS)

SP säger: ”Konstruktionerna med cellulosa har i undersökningen visats ha lägre fukttillstånd än mineralull. Anledningen kan vara att cellulosaisolering är lufttätare vilket innebär att materialet försvårar fuktkonvektionen. Dessutom är materialet hygroskopiskt vilket innebär att fuktsvängningarna dämpas och medverkar till lägre fuktnivåtoppar.

Vi vet att fukt tillsammans med vissa byggmaterial ger emissioner, bestående av ett stort antal organiska ämnen. Emissioner är i vårt fall flödet av vissa ämnen från isolering till omgivande luft.

Materialet kan däremot binda vatten kapillärt, vilket fastnar mellan fibrerna. Små luftfickor binder fukt och håller vatten. Glasull och stenull binder endast lite hygroskopisk fukt. (Isover) 2%.

”Rapporten visar på problemet med polymera material som plastfolie och tejper som ska säkra både lufttäthet och fuktsäkerhet hos träkonstruktionen. Stora delar i konstruktionen måste bytas ut minst en gång på 100 år, kanske fler, annars riskeras fuktskador och energianvändningen ökar”. (SP, Energi- och klimateffektiva byggsystem)

”Byggnaderna blir knappast tätare mot fukt med tiden, men tätheten och fuktskyddet kan försämras. Resultatet av detta kan bli att klimatskalet fuktas upp. Beroende på de aktuella temperaturförhållandena så kan både kondens och frost bildas i materialen. Det blir även en påtaglig risk för att fukten blir instängd i konstruktionen”.

”Frost och kondens bildas i mineralull när luften är fuktig och temperaturen är tillräckligt låg på någon sida av isolermaterialet. Mineralull når fuktnivåer som är högre än vad som kan förväntas utifrån en sorptionskurva”. (Vrana/Björk, KTH)

”Bindemedlen ger goda tillväxtmöjligheter för mikroorganismer. Det gör att fuktskadad mineralull lätt kan leda till mögel- eller bakterietillväxt”. (ur ”Svanenmärkta småhus”)

” Bindemedlen i mineralull är härdplaster som är känsliga för fukt”. (KTH)

”Mineralull betraktas av många felaktigt som okänsligt material när det gäller fukt. Typiska luktbeskrivningar som dyker upp vid höga fuktnivåer är räkskalsdoft som härrör från tillsatsmedel vid produktionen vid mineralull.
En uppenbar nackdel vid en ev. uppfuktning i produkten är att fuktkapaciteten är låg. Det innebär att små mängder vatten kan höja relativa luftfuktigheten till känsliga nivåer”, (fuktsakkunnig och byggdoktor Peter Brander).

Äkta hussvamp kan utnyttja järntillsatsen i en del mineralullstyper i samband med nedbrytningen av angränsande virke, vilket gör att skadeutvecklingen kan gå betydligt snabbare än förväntat. (Byggnadskultur)

Vi har en Resultatgaranti på det praktiska Lambdavärdet 0,039!

ISOLERINGSFÖRMÅGAN

Den verkliga isoleringsförmågan i mineralullen har i praktiken endast undantagsvis samma värde som den teoretiskt framräknade. (Byggnadskultur).

För att bedöma ett materials totala isoleringsförmåga, så måste man ta med dess:

- Värmekapacitet
Det är den energimängd som åtgår att värma materialet med massan. Är värdet högt så har produkten således en stor tröghet. Det beskrivs ofta som en bra ackumuleringsfunktion.
Träfibern har mer än dubbelt så hög värmekapacitet än mineralull.

- Låg luftväxling/konvektion
En hög lufttäthet och hög densitet gör att man förhindrar luftströmmar /konvektion i isoleringen, vilket annars leder till energiförluster, risk för kondensation och skador på reglar i konstruktionen.
Träfibern är mer än dubbelt så luftrörelsetät som mineralull.

Den naturliga konvektionen (egna luftrörelser) startar vid en temperaturskillnad av 15 grader för glasullen, dvs när det är +7 grader ute, och vid 22 grader för stenullen, dvs när det är 0 grader ute. Men inte alls vid träfibern.
Alltså, mineralull fungerar sämre ju kallare det är.

(Alla ovanstående fakta kommer från SP (Statens Provningsanstalt, numera RISE)

I samtliga tillgängliga rapporter som vi vet finns, redovisas stora skillnader mellan träfiber och mineralull.

- Mätningar på större tjocklekar och uppåtriktad värmeström med öppen överyta ger stora skillnader på värmeisoleringsförmågan. (Serkitjis, Chalmers)

-Det verkliga värdet på värmekonduktiviteten är för:

Cellulosa  0,033

Stenull       0,044

Glasull       0,055     (Serkitjis/Wahlgren, Chalmers)

(Försöken gjordes i frysrum för att skapa verkliga förhållanden).

- Värmeledningsförmågan i Träfiber är 0,038 och Glasullen 0,047 (Mattsson, Mekkab)

- En annan undersökning från samma företag visade att det praktiska värdet var för:
Träfiber 0,039, Rockwool 0,058, Glasull 0,066

Mätningar har visat att Isover lösull släpper igenom 12 ggr så mycket strålningsvärme, jämfört med träfiber i en så kallad ”Heatbox 500”.

Karlstad Universitet uppmärksammade att 80 cm stenull skapade försämrad isolerförmåga till följd av egenkonvektion !!!, och man var tvungen att isolera med cellulosafiber för att få det bra.

En massiv trähusvägg har en värmelagringsförmåga som är 18 ggr effektivare än glasfiberisolerade väggar. (Vivere)

Swedisol skriver om deras produkter och CE-märkningen att ”..beskriver de obligatoriska och frivilliga produktegenskaperna som ska deklareras”.
Under ”Obligatorisk etikettinformation”, så står det under ”Deklarerad värmekonduktivitet”:

Värdena avser torr mineralull vid en medeltemperatur av +10 grader. Om isoleringen ska användas vid en annan temperatur eller fuktighet ska värmekonduktiviteten korrigeras. Dessa värden står dock inte på etiketten.

Paroc skriver:

”Det är inte säkert att en produkt med bra (lågt) lambdavärde vid 10 grader har ett bra lambdavärde vid 100 grader”. Precis, men man skulle kunna skriva vid -20 grader också (då man vill veta)

(Läs gärna vårt PM ”Hur kommer det sig att Hunton träfiber isolerar så bra ?”.

ARBETSMILJÖ

"Den stora nackdelen med mineralull är att den utgör en dålig arbetsmiljö, där damm avges vilket leder till att speciella skyddskläder måste användas i samband med hantering av materialet så att ingen irritation i huden eller andra hälsoproblem uppkommer hos arbetarna som utför jobbet.
(Erlandsson, 2010)

”Mineralull ger en dålig dammig arbetsmiljö med skadliga fibrer. Lösullsisolering är värst. Isoleringen tros vara en betydande orsak till att byggnadsarbetare drabbas av sjukdomen kol”. (Ekobyggportalen)

”Fiber och damm påverkar byggnadsarbetarnas hälsa, och dels om kemiska tillsatser som emitteras i inomhusluften”. (Varis Bokalders,Byggnadskultur)

Många byggnadsarbetare är oroliga för mineralullen. Vi ska kontrollera mängden fibrer i byggdammet. Mineralull misstänks vara en bidragande orsak till byggnadsarbetare får Kol.
(IVL, Svenska miljöinstitutet).

Byggnads och hjärt- och lungfonden skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet (20181022). ”Om inte arbetsgivare och myndigheter tar faran med damm och kvartsdamm på allvar riskerar vi att på sikt se en ökning av arbetsmiljörelaterade dödsfall”.
Byggnads vill att arbetsmiljöverket sänker gränsvärdena för damm.


(Läs även vårt PM, ”Arbetsmiljön för isolerare med mineralull”).